Det här med namn

Vi gör inte saker i rätt ordning.

Såhär ska man göra: Först ska man hitta på en affärsidé. Sen ska man göra en affärsplan. Sen ska man registrera företaget, och hitta på ett namn som blir godkänt. Och någonstans ska man också se till att skaffa finansiering, förstås. Kunder t ex. Eller riskkapital. Eller lån. Eller bidrag. Man kan säkert göra mer.

Men vi liksom började verksamheten, och sen kom vi på ett företagsnamn som vi började använda. Det är ju lite Moment 22 över alltihopa, att starta företag. Om det ska vara någon mening med det, behöver man ju ha kunder. Och för att få nya kunder behöver man ha lite organisatorisk ordning på saker och ting, ett namn t ex.

Vi hittade på ett, undersökte om det verkade upptaget och sen registrerade vi i alla fall domän. Det är dumt om domänen är upptagen. Bolagsverket och domän-hanterings-myndigheten .se borde faktiskt samarbeta här, tycker jag, så man gör allt samtidigt.

När vi väl kom till formaliteten som att registrera företaget, godkändes inte namnet, våra amatörmässigt svepande undersökningar hade inte avslöjat att del av namnet var upptaget av en ekomomisk förening. Lite konstigt, alltihopa kunde vi tycka, det verkade ju finnas fler sådana namngivningar i andra fall. Men vi har inte för avsikt att stoja om det. Så vi ägnade kvällen åt att brainstorma fram nya namnförslag.

Med randvillkoret att vi fortfarande ska kunna använda domänen som vi börjat lägga upp företagssajten på.

Fortsättning följer ...

Världens bästa idé

OK. Här har vi världens bästa idé. Eller i alla fall en riktigt bra idé. Den är faktiskt redan prövad i ett antal fall. Vi tror att om fler visste om vår tjänst, och insåg vad den kunde betyda för dem, skulle de klättra över varann för att komma åt den. Eller nå't. Vi är otåliga förstås!

Men hur ska folk, som vi behöver, få veta det?

Det är egentligen två problem här:

1. Det ena problemet är att nå ut med informationen om att vi finns.
2. Det andra problemet är att få dem att förstå, verkligen förstå, vad vi kan göra för dem. Vad det skulle betyda för dem.

Vi tänker.

Nattoro och dagoptimism

Jag ägnar mycket av den tid jag inte är på mitt ordinarie jobb åt att tänka på finansiering och företagets ekonomi. Och i samband med det; familjens ekonomi. Vi ska leva på min lön tills företaget kommer igång ordentligt. Några andra tankar än att det ska komma igång ordentligt finns förstås inte. Varför skulle det göra det? Målet är att företagandet ska kunna stå för familjens andra inkomst, förstås, kunna ge en vanlig lön. Målet är att göra något man tycker är roligt och intressant också, förstås.

Jag vaknar ibland på nätterna och tänker en stund på ekonomin. I mörkret, mitt i natten, när jag inte kan göra något alls, är jag inte vidare positiv. Inte ens jag, som i vanliga fall bara blir mer envis och adrenalinstinn när något är besvärligt, när ett hinder måste besegras. Är positiv mitt i natten. Det är hemskt irriterande. Jag samtalar med mig själv en stund, övertala mig om att det inte är någon idé att tänka på negativa saker mitt i natten, att jag får spara tankarna till morgonen. Efter en halvtimme eller så har jag på något vis lyckats övertyga mig, och somnar igen. Eller så somnar jag om av ren utmattning, jag vet inte.

På morgonen, när jag ska ta tag i nattens tankar, ser allting mycket ljusare ut igen. Då ser jag möjligheterna, då är jävlar anamma tillbaka, och det finns bara en väg att gå. Och den är framåt. Och den ska gå bra. Hur skulle det annars gå?

Nu jobbar jag på att få nattoron och dagoptimisenm att mötas. Dvs tvinga nattoron på reträtt och låta dagoptimismen ta över dygnet runt. En fråga om mental träning bara. Eller?

Början

En enkel grej. Någon undrar något. Maken listar ut hur man ska göra för att lösa problemet, det är nämligen han som trillat över frågan, det är hans yrkesområde. Vi tänker vi kan starta ett företag, det verkar nämligen vara ett sådant problem som kan tänkas förekomma ganska ofta. Hur svårt kan det vara, att starta företag? Egentligen. Det är ju bara att ta reda på formaliteter, ordna dem och sen jobbar man på. Eller hur?

En liten susning har vi. Som att det finns olika företagsformer. Och att det är smart att registrera företaget. Och så var det det där med moms och skatt.

Vi behöver praktisk information om hur man går tillväga. Vilka myndigheter ska ha papper? I vilken ordning? Vilka grundläggande regler gäller för vad som ska göras när (som att betala skatter och sådant som statsmakter kan hitta på)? Vad behöver vi betala?

Det verkar vara jag av oss som har bäst tålamod med sådana praktiska procedurer. Min partner in crime, maken, är bäst på att ägna sig åt kärnverksamheten  för företaget. Att få jobbet gjort. Jag ägnar mig åt själva ramverket. Jag har ju dessutom en heltidsanställning på ett annat företag att ägna mig åt.

Jag googlar. Det skulle jag aldrig ha gjort.

Jag drunknar nämligen i information. Om sådant jag inte alls är intresserad av. Som att vi kanske borde borde gå en kurs med likasinnade för att komma på en idé. Eller en kurs för att finslipa idén. Eller en kurs för att göra en affärsplan. Eller en kurs för att göra marknadsundersökning. Eller ... Det finns massor av stöd för att få oss att stöta och blöta en idé. Men det där praktiska då?

Någonstans glimtar den väsentliga informationen fram, som att registrera företaget hos Bolagsverket. Men Bolagsverket kan inte heller riktigt låta bli. Man kan få pröva sin affärsidé. Man kan få gå en utbildning för att utveckla den. Var är listan på alla papper vi behöver fylla i och i vilken ordning?

Till slut hittar jag listan vi behöver.

Var det en test? Bara de som har tillräckligt med tålamod och är tillräckligt strukturerade, är lämpade att gå vidare? Resten kollras bort i diverse oändliga labyrinter av stöd och utbildningar, stöd och utbildningar? Vi får väl se.